Det är den 3:dje mars år 2032. Klockan är 07:00.

Peter Eriksen lämnar sitt röda hus, sätter sig i en taxi och åker till sitt jobb. Sitt jobb på Goliath National Bank. Det han inte vet är att när hans dag är slut, kommer hela hans värld ha förändrats.

   Peter anländer till GNB  och som vanligt, åker han hiss upp till den 3:dje våningen och går till rum nummer 473. På anslagstavlan bredvid dörren står det att en rapport ska vara fullbordad idag. Han är nästan färdig med den. Men när han väl tänker fortsätta skriva, kan han inte hitta den någonstans. Den är borta och han hinner inte skriva en ny rapport på 253 sidor. Peter letar överallt på kontoret, men den är spårlöst försvunnen.

   Klockan är 17:52. Det knackar på dörren. Hans chef, Marshall Smith, kliver in på hans kontor.

"Jag är här för att fråga om rapporten som ska vara färdig nu", säger han entonigt.

Peter tar ett djupt andetag innan han säger de 5 ord som kommer skaka om hela hans liv.

"Jag har tappat bort den."

De följande 7 minuterarna blir hans sista på GNB.

   Tillhörigheterna tar han med sig ut i regnskuren. Han väntar på en taxi. En taxi som aldrig kommer. Det slutar med att han får vandra de 2 kilometrarna hem på den smala trottoaren i regnet. Han inser att om han inte hittar ett jobb, så måste hans dotters häst säljas. De kommer inte ha råd med Possessor om han inte hittar ett jobb mycket snart. Lily, hans fru, jobbar som dagisfröken, och lönen är inte stor nog att täcka alla kostnader som krävs för att ha en häst. Han skulle behöva krossa Carmas hjärta. För alltid.

Jag sa ju att jag kanske skulle lägga upp min berättelse i delar här på bloggen. Nu har jag skrivit färdigt den, den blev 9 sidor lång. Skrivet på word i textsnitt 11. Och jag blev ganska nöjd så jag lägger upp den. Berättelsen heter Klippan vid havet. Så jag kommer skapa en ny kategor för den. I nästa inlägg kommer Prologen.

Och jag har faktiskt pluggat rätt mycket idag. Tränade på engelska glosorna, och franska glosorna. Hade rätt på alla på franskan och hade 1 fel på engelskan. Fläta, damn it!

XOXO

   Katski