I läxa har vi att skriva en dikt på svenska. Har skrivit en, fast den är muppad :( här är den i alla fall.

Du är blomman som aldrig vissnar

Du är klippan som gör så att jag hissnar

Du är jordskalvet som skakar min kontinent

Du är inristningen i stenen som är permanent.

Men det jag nu har fått veta

Är något jag sett förut utan att leta

Att blommor bara blommar en viss tid

Att klippor aldrig får stå i stillhet och frid

Att jordskalv inte finns i mitt land

Och att stenar aldrig står i brand.

Blomman, den har vissnat för länge sedan

Klippan, den har rasar, i havet nedan

Jordskalvet, det har upphört när du försvann

Stenen, den har krossats i min hand.

Blommor på ängar finns inte mer

Ej klippor så långt mitt öga ser

Ty, jordskalven de har frusit fast

Och stenarna har sänkt sin brända mast.

Du var för perfekt för att vara sann

Nu när jag vet, att mitt hjärta brann.