Hej!

Idag har det vart en lite vimsig dag. Nej, men vi hade so och delades in i grupper. Jag, Mos, Elsis och Olivia hamnade i samma. Fast det var ju väntat. Vi hade sagt att vi ville det till vår lärare.

Ja, imorn är det nationella prov igen. Båda två är i svenska. Vi ska göra B2 och C2. Så därför måste jag lägga mig tidigt och vara utvilad före provet imorn.

Och idag blev jag erbjuden att vara med i en extramattegrupp. Den är på tisdagar och slutar klockan 4. Tror att jag ska tacka ja. Jag menar, om man får chansen att bli bättre, varför inte ta den?

Och då kanske jag får ett högre betyg också   

XOXO
    KATSKI

Vi hade nationella prov idag. De var ganska lätta, eller i alla fall okej. En fråga var jobbig, men går inte in på det nu.

Har fixat mina naglar, nya och snygga! Haha, nej kanske inte precis snygga... Men de ser bättre ut med nagellack än med utan.

? Base coat - Essie - Grow stronger
? Färgat lack - Claudia (fick från mos)
? Top coat - Essie - No ships ahead

När jag äntligen är hemma ställer jag Possessor i boxen. Sedan ringer jag en taxi och efter ungefär 10 minuter kommer den gula bilen.

"Det närmaste GNB", säger jag.

När jag betalat taxichauffören går jag till receptionen inne i byggnaden.

"Jag söker Peter Eriksen."

"Ditt namn?" frågar receptionisten ointresserat meds sin blick i en tidning om heminredning.

"Carma Eriksen", svarar jag kort.

"Tredje våningen, rum 473", svarar hon utan att titta upp ur tidningen.

   Framme vid dörren hänger det en anslagstavla. Det står något om en rapport som ska vara färdig idag. Det var säkert den han menade.

Jag knackar på. Efter 6 sekunder öppnas dörren.

   "Carma?" säger han förvånat. "Ska inte du vara i skolan idag?"

"Ehh...nej", ljuger jag, typ. "Det är studiedag."

"Varför spenderar du dagen hos mig då?" frågar han och släpper in mig på kontoret.

Jag tänkte att jag kunde hjälpa dig med en där rapporten som ska vara färdig i dag."

"Snällt av dig att tänka så, men det går inte. Den är borta."

"Då får vi se till att hitta den", säger jag målmedvetet.

   Vi har letat igenom hela rummet, varenda mapp, i soptunnan, till och med i skohyllan. Den går inte att hitta någonstans i rummet. Men om den inte är här så måste den ju vara någon annanstans. Utan förvarning lämnar jag hans kontor och går till rummet bredvid. Jag knackar och öppnar dörren. Ingen är där för tillfället. Jag letar igenom hela rummet, men inget här. Jag går till nästa rum, men hittar inget där heller. Jag får leta i 19 rum innan jag kommer till ett rum med en låst dörr. Jag knackar på. Efter 14 långa sekunder öppnas den. Och en man tittar ut. Han känns bekant på något vis, men jag kan inte ha sett honom förut. Jag kliver in i rummet och letar. Och mellan två tjocka böcker är det något vitt som inte riktigt ser ut att passa in. Jag tar ut den och ser direkt att det är rapporten. Det står till och med min pappas namn, Peter Eriksen, på den. Jag lämnar rummet med rapporten i handen, utan att säga ett ord.

   Senare på dagen när han har skrivit färdigt rapporten, lämnar han den till sin chef. Och han har fortfarande kvar jobbet när han går därifrån.

Det är då jag kommer på vem mannen jag såg är. Han är en av de som gjorde inbrott i mitt hus. Och han som mördade min familj. Han som stod och såg på när de brann. Han som stod och såg på när de dog.

Jag minns tillbaka, och på hans namnskylt hade det stått 'Brad Stinson'.

Jag tar fram min mobil och söker upp honom på internet. Jag får leta ett atg innan jag hittar en sida om en man vid namn Don Fish, men som använder falska namn och identiteter. Det är en bild på honom , och den avbildar mannen jag såg. Jag går till pappas chef, Marshall Smith, och visar allt om Brad/Don. Han ringer polisen och Don Fish blir arresterad. Jobbet har han såklart blivit av med på livstid.

   Nu är mitt uppdrag här slutfört. Pappa har kvar jobbet så att vi kan behålla Possessor. Don Fish har blivit arresterad och kan inte mörda min familj.

Det är i alla fall vad jag trodde. Tyvärr är verkligheten inte alltid som man vill.

Hej alla!

Imorn så har vi nationella prov i svenska! Två stycken. De andra två har vi på torsdag.

Dör typ, måste gå bra på proven annars   

Men vi slipper gympan på båda dagarna, det är bra! För först har vi ett prov som är typ 1 1/2 timme, sen har vi en halvtimmes rast, sen ett till prov som är typ lika långt som det första, så vi får äta lunch kanske 12. Och den tiden har vi gympa, men det krockar så då slipper vi det!

Jag ska tugga tuggummi under provet, för du tänker man bättre! Tydligen... och så är det gott! Ska lägga mig tidigt idag också, SERIÖS den här gången.

XOXO
   KATSKI

   "Car...ma..."mumlar han osammanhängande.

   "Du får inte fråga varför jag säger det här", börjar jag, "men vilken dag var det som du fick sparken från GNB och varför?"

Han rynkar pannan. "Den 3:dje mars", svarar han sedan. "För att jag hade tappat bort en viktig rapport som skulle vara färdig."

   "Tack", säger jag. "Snart kommer allt att bli bättre."

Han rynkar pannan igen. Verkar inte förstå. Men jag har inte tid att förklara.

Jag tar fram min mobil ur jackfickan och ringer 112.

   "Min familj har mördats", meddelar jag i telefonen med skälvande röst. "Min pappa är fortfarande vid liv, men han är den enda. Jag kan inte stanna kvar här, men kom så fort ni kan. Och låt dem inte få komma undan med det här." Jag lägger på utan att få något svar.

   Jag springer ut från huset till stallet. Och precis när jag ska sadla Possessor kommer jag att tänka på en sak.

Vad tjänar det till om jag åker tillbaka i tiden och gör så att pappa inte blir avskedad?

Vad tjänar det till om han ändå kommer att vara död?

Vad tjänar  någonting till alls, om alla jag håller vid inte finns längre?

   Men om jag kan åka tillbaka i tiden och ändra pappas jobbkarriär, så borde jag väl även kunna hindra mordet på min familj?

Jag har klockan i jackfickan. Det är det enda som skänker mig en smula hopp.

Penny sa att man skulle hoppa från något högt. Jag vet precis rätt ställe. Den höga klippan vid havet.

   När jag anländer till klippan hoppar jag av Possessor och binder fast tränset i ett träd. Sakta går jag fram till klippkanten. Jag ser ner i djupet. Mörkret har börjat falla och månen lyser på vattnet bakom de nätta molnen i fjärran.

Jag tar fram klockan och knappar in tiden.

År: 2032.

Månad: 03.

Dag: 03.

Tid: 07:00.

Jag tar ett kort andetag och håller hårt om klockan. Sedan tar jag steget och hoppar. Jag faller ner mot den svarta vattenytan. Men innan jag hinner nudda den, trycker jag på knappen i mitten av klockan.

En virvelvind av mörkblåa, svarta, gråa och vita färger svävar omkring mig. Visarna på klockan snurrar så snabbt att ögonen blir konfunderade. Och sedan plötsligt, stannar den med ett klick.

Jag står fortfarande på klippan vid havet. Min blick dras till klockan och där står det samma sak som jag knappade in tidigare. Betyder det här att jag är i det förflutna nu?

Den frågan kunde jag inte få svar på än, om jag inte gick och tog reda på det.

Jag vänder mig om och ser Possessor.

Idag har jag åkt skridskor på valloxen. Vaknade halv 10 och åt frukost kanske 10. Sen var vi framme vid valloxen 12 eller något sånt. Vi fikade där också. Vi kom hem typ halv 4. Vi åkte i över 3 timmar och det var jättekul! Fast isen hade gått sönder på vissa ställen. Aså inte så att man såg vattnet, utan bara lite på ytan.

Har gjort finskaläxan idag också, annars brukar det alltid bli i sista minuten.

Ska försöka lägga mig ganska tidigt idag, 9, halv 10 kanske?

Har haft en bra söndag i alla fall, känns inte som att jag har slösat bort dagen bara genom att sitta i soffan, eller spela på datorn.

XOXO
   KATSKI

   Jag blir yr och det känns som om jag ska falla omkull. Och det är precis vad som händer.  Jag känner min kropp falla, men har inte förmågan att stoppa fallet. Mina händer är som fastklistrade i mina öron, trots att skriket tystnat. Och jag tvivlar på att jag skulle kunna se något om jag öpnnade ögonen.

   Med en liten splash och en duns landar jag på golvet. Luften jag andades in tidigare trycks ut på ett ögonblick. Mina ögonlock fladdrar till och mina armar faller tungt till golvet. När de landar skvätter de upp något i mitt ansikte.

   Med ett gällt skrik sätter jag mig upp. Världen snurrar fortfarande, men effekten avtar sakta. Jag har öppnat ögonen och vänder mitt ansikte mot spegeln. I spegelbilden ser jag min mamma ligga livlös på min säng. Faktiskt ligger inte hela hennes kropp på sängen. Huvudet har ramlat ner och ligger på mattan bredvid sängen. Ögonen är vidöppna och skräckslagna. De sista minuterarna i hennes liv lär inte ha varit särskilt bra.

   Jag börjar hyperventilera och min hjärna har frusit fast. Det känns som om tiden står still. Inget förändras på en evighet, men i verkligheten handlar det nog bara om sekunder.

   Jag reser mig upp på skakiga ben och ser mig själv i spegeln. Mitt smultronblonda hår är inkladdat i en röd sörja och den sörjan har jag fått stänk av i ansiktet. Den röda sörjan kallas blod. Mina kläder har blivit impregnerade i det. Jag vänder min blick mot golvet där jag låg föut. Där ligger min lillasyster Cinderella - fortfarande - och pölen av blod har blivit utspridd över den vita, mjuka mattan.

   Vad kan de ha gjort för att förtjäna det här?

   Frågan förblir obesvarad, för varken jag eller någon annan har svaret.

Jag backar sakta några steg, bort från rummet som nu bara innehåller död. Bort från livet som aldrig är rättvist. Stegen leder mig längre, och längre bak, tills de stannar. De stannar för att mian öron bevittnar ett lågt dovt stönande. Ett stönande av smärta. Jag vänder mig åt det håll det kommer ifrån. Förrådet. 2 steg fram och jag öppnar dörren.

   Det första jag ser är en hängande kropp som hänger i ett rep från taket. Snaran runt halsen. Huvudet som hänger helt slappt i snaran tillhör Chanel. Hennes fötter dinglar i luften över en undanskjuten pall. Vid pallen ligger en man, som jag snabbt ser är min pappa. Men han andas än. Livet har ännu inte flytt undan honom.

Har vart i stallet och ridit idag. Jag red Zircon. Vi hade markarbete och vi galopperade mycket. Det låg två bommar på ena långsidan som vi skulle galoppera över. Vi red 2-4 i taget och galopperade på fyrkantspåret och sen galopperade vi över bommarna. Det gick bra.

Och sen åt jag pannkakor där. Och drack en festis med apelsin smak som var god. Och cafeterian är bredvid ett ridhus så att man kan se på när folk rider. Och det var massa småbarn som red och när en skulle hoppa av ramlade den på baken!! Garvade ihjäl mig! Kanske inte så kul för den, men kul för mig!

XOXO
   KATSKI