Jag blir yr och det känns som om jag ska falla omkull. Och det är precis vad som händer.  Jag känner min kropp falla, men har inte förmågan att stoppa fallet. Mina händer är som fastklistrade i mina öron, trots att skriket tystnat. Och jag tvivlar på att jag skulle kunna se något om jag öpnnade ögonen.

   Med en liten splash och en duns landar jag på golvet. Luften jag andades in tidigare trycks ut på ett ögonblick. Mina ögonlock fladdrar till och mina armar faller tungt till golvet. När de landar skvätter de upp något i mitt ansikte.

   Med ett gällt skrik sätter jag mig upp. Världen snurrar fortfarande, men effekten avtar sakta. Jag har öppnat ögonen och vänder mitt ansikte mot spegeln. I spegelbilden ser jag min mamma ligga livlös på min säng. Faktiskt ligger inte hela hennes kropp på sängen. Huvudet har ramlat ner och ligger på mattan bredvid sängen. Ögonen är vidöppna och skräckslagna. De sista minuterarna i hennes liv lär inte ha varit särskilt bra.

   Jag börjar hyperventilera och min hjärna har frusit fast. Det känns som om tiden står still. Inget förändras på en evighet, men i verkligheten handlar det nog bara om sekunder.

   Jag reser mig upp på skakiga ben och ser mig själv i spegeln. Mitt smultronblonda hår är inkladdat i en röd sörja och den sörjan har jag fått stänk av i ansiktet. Den röda sörjan kallas blod. Mina kläder har blivit impregnerade i det. Jag vänder min blick mot golvet där jag låg föut. Där ligger min lillasyster Cinderella - fortfarande - och pölen av blod har blivit utspridd över den vita, mjuka mattan.

   Vad kan de ha gjort för att förtjäna det här?

   Frågan förblir obesvarad, för varken jag eller någon annan har svaret.

Jag backar sakta några steg, bort från rummet som nu bara innehåller död. Bort från livet som aldrig är rättvist. Stegen leder mig längre, och längre bak, tills de stannar. De stannar för att mian öron bevittnar ett lågt dovt stönande. Ett stönande av smärta. Jag vänder mig åt det håll det kommer ifrån. Förrådet. 2 steg fram och jag öppnar dörren.

   Det första jag ser är en hängande kropp som hänger i ett rep från taket. Snaran runt halsen. Huvudet som hänger helt slappt i snaran tillhör Chanel. Hennes fötter dinglar i luften över en undanskjuten pall. Vid pallen ligger en man, som jag snabbt ser är min pappa. Men han andas än. Livet har ännu inte flytt undan honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu officiellt bytt hemsida, och för att läsa min blogg får ni gå till katski.seJag kommer fortsätta blogga om mitt liv, och mycket annat - speciellt Hungerspelen - och jag hoppas ni fortsätter läsa :)Xoxo, Katski ...

Jag har ritat några fler och jag tänkte lägga upp dem nu. Min plan är att göra alla i de 74:e Hungerspelen till att börja med. District 7 tribute girl District 9 tribute girl District 1: Marvel District 10 tribute girl De jag har kvar att göra ...

   Ett dånande skalv skenade genom jorden jag stod på. De varelser som kallades människor hade gått omkring lugnt och sansat, men fick nu panik. Men inte jag. Själv stod jag still och var oförmögen att röra mig.     Marken skälvde till ytterligare ...

Idag har jag ritat några i Hungerspelen. Har tänkt göra flera senare. Jag är inte precis bäst på att rita så vissa är inte så lika. Så originalbilden är såklart mycket bättre. Men övning ger färdighet! Just nu håller jag på med Marvel. De andra är in...

Jag ska göra en HG 30 day challenge, men jag orkar inte lägga upp nåt varje day så jag gör allt på en gång.  1. Favoritkaraktär: Peeta Mellark   2. Den karaktär du gillar minst: President Coriolanus Snow     3. En karaktär som du hatar ...