Jag leder fram Possessor till stallet. Där sadlar och tränsar jag av honom, och sedan tar jag hans grimma och sätter fast honom i stallgången. Innan jag börjar rykta honom fyller jag på hans hönät som inte har mycket kvar.

   Jag skrapar bort all lera som han har fått på son kolsvarta päls av skogsritten, med ryktskrapan. Han har en del i hovskäggen. Sedan tar jag rotviskan och borstar honom från halsen ända ner till benen. Och sedan tar jag ryktborsten och borstar honom ända tills pälsen glänser som havet på natten i belysning av månen. Kratsa hovarna gör jag också, väldigt noggrant. Det har såklart fastnat väldigt mycket stenar och lera. Och allt det kratsar jag bort så att hovarna blir rena igen. Och så borstar jag själva hovarna också. De får inte heller vara leriga, för när det torkar blir det mycket svårare att få bort. Jag borstar svansen tills inte ett enda litet hårstrå ligger fel, och manen kammas tills all lera är borta. Samma sak med pannluggen. Till sist tar jag ansiktsborsten och det jag får på hans gudomliga ansikte. Han gillar inte när man borstar vid öronen.

   Jag tar några steg bakåt och beskådar mitt mästerverk. Sedan ger jag honom en morot och pussar honom på mulen, innan jag leder in honom i hans mycket rymliga box med linbädd.

   Jag traskar mot vårt hus. Mina föräldrar har säkert märkt att jag är försvunnen. Hoppas att de inte har efterlyst mig.

När jag kommer runt hörnet ser jag att dörren är nedslagen, fönstren krossade, och huset bränt som av en liten eldsvåda. Det har varit någon här. Mitt minne bläddrar tillbaka någon halvtimme tidigare.

De där skumma männen vid stallet...

När jag inser vad som kan ha hänt, rusar jag in genom hålet där dörren en gång funnits. Jag springer in i vardagsrummet, men ser inget där. Jag måste hitta mina föräldrar, och mina två lillasystrar, Cinderella coh Chanel.

   Jag vandrar omkring i huset och har gått igenom nästan alla rum, men hittar dem ingenstans. Jag går fram till dörren som leder till mitt rum. Den är stängd. Försiktigt trycker jag ner handtaget, och öppnar dörren.

   När jag ser vad som ligger på golvet i en pöl av... blod så hör jag ett öronbedövande skrik. Förskräckt ryggar jag tillbaka. Kan inte tro mina ögon , eller öron ... Vem är det som skriker?

Jag tar mina händer för öronen och försöker dämpa ljudet så mycket som möjligt. Sedan kniper jag ihop ögonen. Vill inte se, vill inte höra, vill inte veta.

Jag drar in lite luft i lungorna, låter det stanna där. Ingen idé att låta den komma ut.

Skriket avslutas tvärt.

Idag var det fredag igen då. Känns som att den här veckan har gått väldigt fort, men det är ju bra. Vi tog spruta idag   Gjorde ganska ont. Kan inte lyfta upp armen eller ta den för mycket åt sidan. Och imorgon ska jag rida. Hoppas att den inte gör ont längre då.

Vi fick i alla fall 3 kex och saft och vindruvor. Gott! Och på elevens val, så räknade jag och Mos på ipad. King of math såklart! Det var jättekul. Och de där himla svåra ekvationerna! Vi vet hur man tänker och så, men vi är för långsamma! Elsis var jättebra på det förut, men nu säger hon att hon har glömt! Hon kommer nog till skolan på måndag i alla fall, och då kan hon hjälpa oss med det. Apropå måndag så kommer jag var den första som i vår klass som räknar i den nya matteboken. Kommer få den på måndag. Undrar vad som finns i den...

Vi fick en matteläxa som jag gjorde direkt hemma hos mos, och så fick vi i läxa att läsa en kompis berättelse. Typ skriva kommentarer och rätta. Jag och Ellen ska byta, men hon är i finland, och kommer hem på måndag.

XOXO
   KATSKI