Året är 2110. Det är den 15 augusti. Min 93:e födelsedag.

Jag är lycklig, även fast mina föräldrar dog för många år sedan. Men de dog inte år 2032, när jag bara var 15 år. Nejdå,de levde ett långt och lyckligt liv, efter att jag lyckades förhindra deras död.

Båda mina lillasystrar lever fortfarande.

Min man dog för 3 år sedan, han hette Phil. Men våra 3 döttrar lever än. Cerise, Citrona och Clementine.

Jag måste säga att hela mitt liv har jag gjort så mycket. Lärt mig så mycket. Jag har åkt tillbaka i tiden och jag har till och med varit död. Efter att elden slukade min kropp den där dagen, var jag inte rädd för någonting längre.

   Jag går och lägger mig ner i den mjuka sängen. Tar en titt på den lilla guldiga klockan på mitt nattduksbord med de snirkliga visarna. Knappen i mitten, och rutan på baksidan där man knappar in datum. Den har gjort sitt. Varje dag när jag ser den börjar jag tänka på mina gamla dagar. Visst saknar jag den tiden ibland, men det är skönt att vara gammal också.

Sakta glider jag iväg till drömmarnas land. Jag ser en häst. Den är svart som natten och den galopperar med en ryttare på ryggen. Sedan en skog, den svarta hästen som hoppar. Den guldiga klockan. Moster Pennys ansikte som ler. Min pappas, mammas, Chanels, Cinderellas, Phils, Clementines, Cerises och Citronas ansikten. Återigen den svarta hästen. Han ser på mig med sina stora, förstående ögon.

Possessor. Någon dag ska vi mötas igen.

Det sägs att när man dör, ser man hela sitt liv som en repris spolas fram för en. Men så är det inte. Man ser bara det som man älskar.

                                                  
                                    Jag vaknar aldrig upp igen.

Idag vaknade jag med ett stort lemur gosedjur vid min sida. Ni vet det som jag önskade mig i julklapp. Jag fick det! Fast jag vet inte varför... Och de kostar typ 400 kr!
Nu har jag både en liten och en stor.
Och så fick jag ett läppstift att mamma också. Ett rosa. Vet inte vad det är för märke, men det är snyggt.

XOXO
KATSKI