Fixade mina naglar igår. Valde ett rosa China Glaze nagellack som matchar tröjan jag har på mig idag :) Tycker att mina naglar är typ ganska långa, iaf om man jämför med hur dom såg ut för kanske 1 år sedan. Men en nagel bröts av igår   Nu är den kort och det kommer ta lång tid innan den växer ut och blir lång igen...

XOXO
   KATSKI

Året är 2110. Det är den 15 augusti. Min 93:e födelsedag.

Jag är lycklig, även fast mina föräldrar dog för många år sedan. Men de dog inte år 2032, när jag bara var 15 år. Nejdå,de levde ett långt och lyckligt liv, efter att jag lyckades förhindra deras död.

Båda mina lillasystrar lever fortfarande.

Min man dog för 3 år sedan, han hette Phil. Men våra 3 döttrar lever än. Cerise, Citrona och Clementine.

Jag måste säga att hela mitt liv har jag gjort så mycket. Lärt mig så mycket. Jag har åkt tillbaka i tiden och jag har till och med varit död. Efter att elden slukade min kropp den där dagen, var jag inte rädd för någonting längre.

   Jag går och lägger mig ner i den mjuka sängen. Tar en titt på den lilla guldiga klockan på mitt nattduksbord med de snirkliga visarna. Knappen i mitten, och rutan på baksidan där man knappar in datum. Den har gjort sitt. Varje dag när jag ser den börjar jag tänka på mina gamla dagar. Visst saknar jag den tiden ibland, men det är skönt att vara gammal också.

Sakta glider jag iväg till drömmarnas land. Jag ser en häst. Den är svart som natten och den galopperar med en ryttare på ryggen. Sedan en skog, den svarta hästen som hoppar. Den guldiga klockan. Moster Pennys ansikte som ler. Min pappas, mammas, Chanels, Cinderellas, Phils, Clementines, Cerises och Citronas ansikten. Återigen den svarta hästen. Han ser på mig med sina stora, förstående ögon.

Possessor. Någon dag ska vi mötas igen.

Det sägs att när man dör, ser man hela sitt liv som en repris spolas fram för en. Men så är det inte. Man ser bara det som man älskar.

                                                  
                                    Jag vaknar aldrig upp igen.

Idag vaknade jag med ett stort lemur gosedjur vid min sida. Ni vet det som jag önskade mig i julklapp. Jag fick det! Fast jag vet inte varför... Och de kostar typ 400 kr!
Nu har jag både en liten och en stor.
Och så fick jag ett läppstift att mamma också. Ett rosa. Vet inte vad det är för märke, men det är snyggt.

XOXO
KATSKI

Första riktiga dagen på sportlovet. Vaknade 9 och läste ut Genom dina ögon för andra gången, bästa boken EVER! Sedan monterade jag och pappa ihop en bokhylla som jag och mamma var och köpte på Ikea igår. Den är svart. Får inte plats med lika mycket böcker som i min förra men... Den här är snyggare, gör att mitt lilla rum får lite style :) kan väl säga att det är pricken över i:et.
Mycket i mitt rum är ju vitt, sängen, byrån, nattduksbordet, sminkbordet, väggarna - som faktiskt har affischer på vissa ställen, har inte hunnit sätta upp alla än - men när bokhyllan är svart med olikfärgade böcker. NAILED IT!

XOXO
KATSKI

   Jag flyr minnet och ser på den här mannen med ett sådant hat, att jag aldrig har känt något liknande. Jag tar nackspärr på honom också, tar hans tändare ur händerna på honom. Trycker ner honom till marken. Jag tar flaskan från den döda mördaren och häller det på mannen som fortfarande lever. Sedan tänder jag eld på honom. Hans blick är vettskrämd, fylld av oro och smärta. Och hat, och förvåning. Men det är precis vad han förtjänar efter det  han gjorde mot mig. Nu får han lida precis lika mycket som jag gjorde. Och ändå hade jag mer att förlora.

   Elden har slocknat och båda männen är döda. Jag tar tag i dem och och de följer med i mina händer till klippan vid havet. Jag behöver inte anstränga mig för att dra upp dem från klippan och slänga ut dem till havet. Låt folk tro att de har drunknat.

   Jag står på klippan vid havet och väntar på att jag ska komma ridandes på Possessor. Och efter några minuter kommer jag. Jag ser inte mig. Det är lika bra det. Jag står på klippan vid havet, precis som mitt döda jag. Och jag ser hur jag ställer in tiden på klockan.

År: 2032.

Månad: 08.

Dag: 13.

Tid: 17:00.

    Min klocka är inte kvar i min ficka, nu har mitt levande jag den istället. Jag går fram till mig och tar tag i min hand. Mitt levande jag reagerar på rörelsen och ser på sin hand, men märker inget ovanligt. Sedan hoppar jag. Både jag som lever och jag som är död.

   Virvelvinden är värre än någonsin. Det känns som om jag dras åt alla håll och jag blir mer yr än förut. Tillslut verkar jag ha anslutit mig till kroppen igen, för jag känner mig mer levande än någonsin tidigare. Klockan stannar. Och här står jag, på klippan vid havet. Jag ser min omkring, men nej, det är bara jag här. Och jag lever.

           Jag rider hem på Possessor, som nu kommer att vara min så länge vi båda andas.

                                                                      Allting ser ut att vara som förut...

                                                  
                                    Men det är det inte.

Det blir svart i några sekunder. Sedan ser jag min kropp brinna i eldslågor. Den ligger på marken och där står de två männen. De står bara och ser på när jag brinner, hör när skriket slutar tvärt. De njuter av det. De njuter av att ha dödat mig.

   När de har gett sig av, står jag fortfarande kvar och ser på min brända kropp. Jag är död. Den tanken får det att kännas som om jag har fått ett stick i hjärtat, även om jag inte har ett längre. Allt har varit i onödan. Jag åkte tillbaka i tiden för att få behålla Possessor, och för att förhindra mordet på min familj. Men så dör jag istället. Så patetiskt. Nu finns det ingenting som har någon mening längre.

Men det är då det slår mig. Bara för att jag inte har min kropp kvar, innebär det inte att jag inte kan åka fram och tillbaka i tiden.

Elden runt min kropp har slocknat. Jag behöver inte gå fram till den, bara genom tanken kommer jag dit på mindre än en sekund. Jag letar med blicken efter klockan, och hittar den nästan direkt. Den ligger på marken bredvid min brända arm. Jag tar upp den. Den är lite svart på vissa ställen, och den är varm, men den fungerar ändå. Jag tittar på visarna. De visar 23:48. Jag har 12 minuter på mig.

Klippan vid havet.

Jag står på klippan vid havet. Ställer in tiden.

År: 2032.

Månad: 03

Dag: 03.

Tid: 19:20.

Då har jag 3 minuter på mig, innan de anfaller mig och Possessor.

Jag hoppar, är inte rädd för att falla. Det finns inget att vara rädd för längre.

Färgerna blandar ihop sig i varandra, men den här gången blir jag inte yr.

Jag hamnar på klippan vid havet igen. Och igen, genom tanken kommer jag till stället där jag dog. Här kommer jag att vänta på dem.

19:21. Jag hör vinden susa bland granarna. Det påminner mig om den lyckliga stunden jag hade, eller kommer ha, den 13 augusti samma år. Om några månader. Och tänk att om jag inte lyckas förhindra min död, då kommer jag aldrig få uppleva den stunden.

19:22. De kommer om en minut. Jag väntar spänt. De kan inte döda mig, men de kan döda mig igen. Mitt levande jag.

19:23.

Jag håller uppsikt och hör dem tidigt. Jag är där på en tiondels sekund och tar nackspärr på den ena, tar hans pistol i min osynliga hansd, riktar den mot hans huvud. Skjuter. Det verkar inte finnas något annat sätt att stoppa dem. Den andra ser skräckslagen och förbluffad ut på samma gång. Han ser mig inte, vet inte vad som pågår. Mitt sneda leende är det ingen annan som ser.

Jag är på väg att skjuta honom också, men en tanke hindrar mig.

Han såg dig brinna.

Jag minns eldens kraft, eldens hetta. Eldens vrede. Jag hade brunnit upp tills bara aska fanns kvar. Bildligt talat. Mina lungor hade gett upp, mina läppar svällde och brändes sönder, mina ögonfransar blev lika svarta som mitt brända hår innan de föll av, mina ögon blev lika svarta som natten och min näsa andades in eld som fick min hals att brinna upp inifrån.

Nu ska han brinna.

Har vart i Uppsala idag och uträttat lite "ärenden". Köpte ett par vita converse på Coop, för bara 499! Fanns ganska många färger där.
Och så var jag på Ikea och köpte en bokhylla. Finally. Har fortfarande mina böcker i flyttlådor, men det ska det bli ändring på.

XOXO
KATSKI

Lördag = Stallet. Så där var jag idag. Jag red Criztall, det gick bra. Vi galopperade ganska mycket. Hon har en väldigt skön galopp. Förut hade jag bara ridit henne barbacka, men hon är lika fantastisk med sadel.

Tittat på melodifestivalen idag också. Sverige är skumt. 4 gubbar till final, seriöst? Och Ugglan till andra chansen? Hon verkade ha rest sig upp ur graven med de zombie kläderna hon hade på sig. Hon borde verkligen inte ha gått så långt. Tycker att det här året är dåligt. Vissa låtar är väl bra, men de går ju typ ändå inte till final! Vissa kanske, men vanligtvis är det bara skumma låtar som går till finalen. 4 gubbar i ESC? Nej, tack.

XOXO
KATSKI